AB Uppsala Kappfabrik
År 1904 startade fabrikör Josef Wilhelm Larsson en kappaffär med syateljé på Svartbäcksgatan 18. Där hade han upp till femton anställda sömmerskor som arbetande med att på beställning sy kappor och dräkter.
Några år senare flyttade han syateljén till en större våning på samma gata. Samtidigt utökades antalet sömmerskor. Verksamheten utökades ytterligare 1917 då syateljén, som då mer och mer började se ut som en industri, till Storgatan.
Industri blev det definitivt 1924 då företaget tog sina då nyuppförda fabrikslokaler vid Dalgatan 15 i bruk. I takt med att företaget växte blev lokalerna på Dalgatan flera gånger föremål för om- och tillbyggnad. Företaget kallades till vardags för "Kapp-Lasses". Här tillverkades huvudsakligen damkappor och damdräkter av varumärkena ”Upsala Kapp”, "Larella" och ”Young Lady”.
Fabriken i Uppsala tillverkade damkappor och dräkter i ylle. I Enköping gjorde man ungdomsbetonade plagg och i Örbyhus koncentrerade man sig på fritidskläder. Fabriken i Uppsala tillhörde det fåtal kappfabriker som hade egen skinnavdelning med körsnärer. Detta – menade man – garanterade såväl gott utförande som god kundservice. Vid sidan om skinnbesatser till kragar och mufftiser tillverkades också högklassiga pälsfordrade kappor.
Företaget omvandlades 1917 till aktiebolag. Fabrikslokalerna vid Dalgatan finns ännu kvar. Förutom fabriken i Uppsala drevs även en fabrik i Upplandsbodarna.
1939 var det dags för generationsskifte då sonen Hilmer Larsson tog över företaget. Han avled emellertid redan 1943 och efterträddes då av hustrun Britta Larsson, som drev företaget vidare till 1959 då Sven Sandstedt, VD, Egon Alexandersson, fabrikschef och Tore Dahlström, försäljningschef, bildade ”Young Lady” och övertog aktiemajoriteten i företaget. Ungefär samtidigt inköptes Hettemarks Konfektionsfabrik i Enköping och Örbyhus Syfabrik. Koncernen med de tre fabrikerna omsatte då närmare 30 miljoner kr per år och hade som mest cirka 600 anställda. Drygt hälften av dessa eller cirka 300 (absoluta merparten kvinnor) var anställda vid fabriken på Dalgatan. Av omsättningen på nämnda 30 miljoner kr utgjorde ungefär en sjättedel export, bl.a. till USA, Kanada, England, Österrike, Schweiz och de nordiska länderna.
Vid nedläggningen 1970 hade Upsala Kappfabrik 73 anställda sömmerskor.
Tiden efter kappfabriken
Uppsala Kappfabrik lades ner 1970 och har sedan dess inhyst varierande verksamheter.
Medelålders uppsalabor förknippar gärna kappfabriken eller "Kappan" med föreningen Musikforum i det tidiga sjuttiontalets musikrörelse. Sveriges första Musikforum grundades i Uppsala 1972 och fick många efterföljare landet runt. Musikforum i Uppsala var länge en viktig del av den progressiva musikrörelsen i Sverige. Som mest lockade föreningen 4 500 medlemmar i mitten på 1970-talet då unga Uppsalabor flockades vid
den nedlagda kappfabriken på Dalgatan för att se konserter, umgås och arbeta ideellt. Från början var Musikforum en renodlad musikklubb men det dröjde inte länge förrän den rådande tidsandan i samhället också satte sin prägel på verksamheten. Paroller som "musik och politik hör ihop" och "det arbetande folkets kultur" hördes allt oftare i huset. 1977 flyttade Musikforum in i betydligt rymligare lokaler på Stockholms nation men publikleden blev glesare, inte minst därför att föreningen hade slutat att servera mellanöl. Alkoholförbudet motiverades bland annat med att ölen skulle få medlemmarna att slappna av i stället för att ta upp kampen mot missförhållanden i samhället. Under åttiotalet har många uppsalabor tränat karate och kämpat med kroppen här i Uppsalas första Work-out i "Kickans" regi.
Fastigheten Kapplasse
Uppsala kappfabrik uppfördes 1912 på Dalgatan 15. Närmast fabriken låg ett före detta bostadshus från 1911 på Dalgatan 17 som senare införlivades med fabriken. Detta hus har rivits 2008. På Jumkilsgatan låg ett envånigt panelat trähus som revs efter 2003. Husen längs Dalgatan var uppförda med trästomme och putsade fasader.
Taket på fabriken är täckt med tegelpannor medan det f.d. bostadshuset hade falsadskivplåt i ursprungligt utförande. Trähuset mot Jumkilsgatan hade fasader med locklistpanel. Taket var försett med falsad skivplåt och takkupor i originalutförande. Gårdsmiljön hade med sin grusplan bevarat mycket av sin äldre karaktär. Fabriken var tillbyggd i vinkel in mot gården på 1930-talet. Tillbyggnaden ritades av stadsarkitekt Gunnar Leche. En låg envånig tillbyggnad har senare gjorts på gården, framför en del av fabriken.
2006 upprättades en ny detaljplan för fastigheten som innebär att fabriksbyggnaden delvis bevaras, medan rivningslov beviljades för huset mot Jumkilsgatan vilket ersätts av ett nytt bostadshus. På grund av angrepp av hussvamp revs även huset på Dalgatan 17 hösten 2008. Syftet är att en kopia eller pastisch ska uppföras på det huset.
Den gamla fabriksbyggnaden är delvis bevarad och byggs om till bostäder. Fasaden mot Dalgatan bevaras oförändrad. Dessutom har ett nytt bostadshus uppförts på gården under 2008.